Ektorp.farming

En berättelse om ett småskalig biodynamiskt jordbruk som en del i den inre och yttre omställningsprocessen


Välkommen till Ektorp.farmings egen blogg…..en berättelse om ett småskaligt biodynamiskt andelsjordbruk som vill vara en aktiv plats för det inre och yttre omställningsarbetet.

På: Om Ektorp så få du en presentation om bloggens och Ektorp.farmings syfte…..

…..gården på vintern….ett täcke av snö har lagt sig över landskapet….tystnaden…växterna vila i ett tillstånd av förväntan….djuren äter och lever på det sommaren gav de….

Än finns det gott om hö på logan. När temperaturen är så låga som nu så märks det i djurens foderbehov. Särskild hästarna äter mycket nu för att hålla värmen uppe….

Nu är jag glad för de veckorna under sommaren när man badandes i svett, alltid med en blick av oro mot himmelen tog hem årets höskörd. Det gick bra i år. Mycket bra. Men så är det inte alltid.

Nu finns det en annan oro. Det är vatten igen. I våras var det ont om vatten. Odlingen gick sådär. I höstas var det överskott av vatten. Allt bara löstes upp…. Nu är det vatten igen…. Håller ledningar? Frysar vattnet? Utan vatten till alla djur mitt på vintern, då är det panik…. än har det gått bra….

Än en gång inser jag varför jag vill bo på en gård….det innebär ansvar, ödmjukhet och vilja….en skolningsväg helt enkelt. På sommaren ska det förberedas inför vintern. Det som känns så avlägsen då är ändå en realitet innan det har inträffad. Jag vet , ja, jag vet att det bli vinter i år också….. och jag måste agera efter det…. det finns inget jag kan göra mot det…det är bara anpassar sig….

Detsamma gäller i den stora världen. När vi industrialiserad vårt samhälle visste vi redan då att det har konsekvenserna längre fram. På gott och ond. När vi bygger kärnkraft, motorvägar eller digitalisera livet så vet vi faktiskt redan i dag om konsekvenserna…. inte i sin helhet såklart… men i princip….

Så som bonden inte vet om vintern blir mild, kallt, snörikt, långt eller kort…så måste han förhåller sig till det….

Vad gör man om man inte vet? Chansar på att det gå bra, att det löser sig? Eller gör det bästa man kan för att framtiden inte ska sluta i en katastrof?

Visst hade det varit skönt att ligga med en bok i handen vid en strand i Juli när det var som varmast….det var mina behov då….men nu är jag så glad för att det fanns ett sunt förnuft som redan då visste hur oansvarig det hade varit….så som på en liten gård, så som i världen…

Jo, ni förstår…..

Det börjar dra ihop sig. Det är i mitten av mars. Vintern har släppt sin grep. Fast inte riktig än. Kalla frostiga nätter skiftar med varma dagar. Värmen räcker inte till för att på riktig värma upp den kalla frusna jorden. Bara långsamt återvänder livet. Hasseln har blommad för länge sedan. Snödropparna skiner vit i backen. De första krokusar har visat sig och syrens präktiga knoppar sprängs.

Men ljuset. Älskade efterlängtade ljuset har återvänd. Med det även hopp och tro och kärlek.

Hoppet att det bli en vår, en sommar ett nytt år med nytt liv i år igen. I en tid där allt har kommit till sin spets och en världsordning till vägs ende så tjänst det hoppfullt att livet inte ge sig. Att det komma finnas där även om världen förändras, förvandlas och omgestaltas.

Tron hittar jag i att beskåda kraften som gör allt detta. Jag vet, det alldaglig, känns givet och självklart. Men stannar jag upp en stund så slås jag av denna vördnad och denna tacksamhet över att allt detta finns och komma att finnas långt fram över även när mina spår på jorden har sopats undan av tidens vind.

Det finns så mycket jag inte vet. Så mycket jag inte känner till, förstår eller kan förhålla mig till. Men det finns en ordning i världen som lilla människan inte rå över.

I det väcks denna vackra kärlekskraft. Kärleken till allt levande. Till självaste jorden, allt som går och står på den. Människan i all sin ofullkomlighet. Till ljuset och den himlen som skickar det till oss.

Att få denna insikt, att kunna tänka om. Inte enbart ser produktiviteten, lönsamheten och mina egoistiska mål och förhoppningar det är en del av mitt inre omställningsarbete. Inser mina begränsningar och min relevans. Min storhet och min betydelselöshet. Det finns så många aspekter i allt.