Omställningsarbete

Naturligtvis behövs det en förklaring för vad som menas med omställningsarbetet.

Det går nästan inte att prata om omställning utan att ta med en analys och beskrivning av vårt samhälle, vårt ekonomiska system och vår kultur. Egentligen tre områden som inte ska ha något med varandra att göra.

Samhället, vårt sociala liv borde präglas av empati, ansvar för varandra och kommande generationer. Ett både kort och långsiktig förhållningssätt helt enkelt.

Ekonomin borde självklart inte behöver präglas av egoism. Dess grundstenar borde istället vara hållbarhet, solidaritet och sund förnuft. En kort och precis definition av ekonomin är : Ekonomi innebär hushållning av begränsade resurser…… Enkelt, eller hur?

Men kulturen då? Varför är den så viktig?

Jo, för den finns enbart genom mänskligt aktivitet, både på det fysiska, det emotionella och det andliga planet.

Först i kulturen i dess vidaste bemärkelse blir människan till människan. Utan kulturen vore människan mest en biologiskt varelse som alla andra.

Det finns mycket att säga om den saken. Självklart. För den är centralt i frågan om vårt förhållningssätt till jorden och allt som finns på och omkring den.

Det vi ser idag är människans stora påverkan. Klimatkrisen, massutrotningar och pandemier är en av alla dess stora konsekvenser vi nu ställs inför.

Att därifrån behöver ställa sig den grundläggande frågan om vårt förhållningssätt till vår planet och dess invånare är nästan givet.

Vi kan nog konstatera att människan inte har skött sig så bra. Kunskaparna mänskligheten har förvärvad genom tiderna är enormt men har inte följds av en lika storartat utveckling av vår själsliga och moraliska kunskap. Vi beter oss på jorden som ett gäng hormonstyrda ungdomar som av naturliga själ inte kan se längre än för dagen.

Framförallt har vårt sökande efter kunskap präglas av ett ensidig vetenskaplig tänkandet där vi mer och mer har rörd oss bort från ett helhetstänk. För när allt kommer omkring så är jorden en sluten organismen i förvandling där olika processer påverkar varandra. Det har varit ett konstruktivt, livskraftigt och hållbart koncept under väldig långt tid.

Människan har gått från att vara underkastad naturens spelregler som har hottad dess existens mer än en gång till att det är nu vi som sätter reglerna. Det har gått så långt att vi nu kan manipulera organiska processer till den grad att vi manipulera självaste livet.

Det är här vårt inre omställningsarbete måste börjar. Vi behöver helt enkelt inser våra begränsningar. Vi måste inser att även om vi har de tekniska förutsättningar så kan vi många gånger inte förstår sammanhang och konsekvenserna av våra handlingar.

Learning by doing har gått bra långe. Men nu har vi allt för mycketg makt för att det ska vara ett godtagbar förhållningssätt. Riskerna är helt enkelt för stora.

Vi måste vidgar vår kunskap . Och det inte enbart på ett intellektuellt plan. Där har vi kommit ganska långt. Vi behöver även eller framförallt vidga våra empatiska, emotionella och andlig förmågor. Vi måste lära oss att se bakom de fysiska fenomenen. Att förstå tankarna, sammanhang där vi idag enbart kan förklara de fysiska processerna. Mycket av det vi idag tar som sanningar är i själva verket inget annat än tolkningar. Man få svaren så som man ställer frågorna. Det här är den viktigaste av alla delen i vårt omställningsarbete: Vi måste lära oss att tänka!

Men hur kan man gå till väges? Problemen verkar ju vara allt för många och allt för stora. Jo, det kan inte förnekas. Det kan inte heller bestridas att utgången är mycket osäker.

Men mycket är en fråga om perspektiv. Och proportion.

Vi är vana med att att tänka i kvantitativa mått. Försöker beskriver verkligheten i siffror. Även när det kommer till oss själva . Hur ofta har man inte fått frågan: ” Hur mår du idag på en skala från ett till tio.” Ibland, när vi är helt vilse och inte i kontakt med vårt inre kan det ju vara en hjälp. Men sen säger det inte så mycket.

Mer och mer försöker jag utvecklar beskrivandet som en arbetsmetod. När jag beskriver för mig själv en tillstånd, ett problem eller en tanke jag inte förstår kan jag försöka klä det i ord och begrepp så gott det går. Snabbt kan man då lägga märke till hur saker och ting kommer in i en rörelse. Oftast visa det sig att inget är så enkelt eller så svårt som man trodde från början.

Jag kan roa mig med att måla bilder med ord för att få ett bättre grepp om en verklighet som annars många gånger visa sig allt för komplex och för stort för att förstår.

Jobbar man med jorden, med odlingen så behöver man tänker i långa tidsperspektiv. En sådan enkel fråga om att plantera ett träd kan visa sig vara rätt så svårt när man inte vet hur klimatet kommer att se ut om 30 år. Ett äppelträd kan ju bli hundra år. Vilken sort ska jag välja då när jag inte vet hur klimatförändringar påverkar oss här i Sörmland. Blir det varmare eller kallare. Ingen som vet än.

För att inte bli förhandlingsförlamad behöver jag då byter perspektiv.

Jag börjar måla på min bild.

Tänker man sig jorden inte som en död planet med lite liv på en tunn jordyta och lite mera längre upp i luften och istället som ett komplex system, en levande organism där vi än inte vet var den slutar och var den börja. Långt ner i jordens djup kan man hitta liv i form av bakterier. Än är jordens mittpunkt en vit fläck där vi bara antar mycket men vet så lite. Var slutar jorden uppåt när rymdens aktiviteter påverkar oss?

Nu blir denna stora organismen varm medans vi människor bli kallare och kallare. Kallare fram för allt i vårt tänkandet och vårt sått att se på det levande.

Annars hade det varit omöjligt att göra allt det vi har gjort och fortfarande gör mot varandra, mot djuren, växterna och jorden.

Plötsligen dukar det upp en bild. Det kanske finns en samband om nu allt hänger ihop på denna planeten.

Man skulle kunna säga att vårt agerande genom vårt kyliga tänkandet, våra iskalla föreställningar gentemot det levande fick som konsekvens att jorden bli varm. Den går igenom en kris, Den utvecklar feber för att komprimera vår kyla.

Tänk om vi nu skulle tänka genom våra hjärta? Fylla våra tanka med värme. Det är inte samma sak som att bara känna eller agera genom känslor. Det är en process där vi förvandla döda abstrakta tankar till levande. När vi leder våra tanker genom hjärtat, låter de blir varma först innan vi agera, då skulle vi faktiskt kunna lösa många av dagens problem eftersom mycket av den destruktiviteten och den förstörelser vi genomför idag inte vore möjligt.

Nu ändra vi inte på jordensuppvärmning. De processerna har förmodligen redan glidet oss ur händerna. Men förhoppningsvis kommer människan att finnas kvar ändå. Och då kan man verkligen ställa sig frågan: ” Vad har vi lärd oss av det här?”…….. följdfrågan ligger nära till hands: ” Var det värd det?, hade vi inte kunnat lära oss det utan att all den förstörelse?”

Som sagt, allt är en fråga om perspektiv och proportion.

%d bloggare gillar detta: