Biodynamiskt lantbruk

Ektorp drivs som ett biologiskt dynamiskt lantbruk. Men gården är inte Demeter- certifierad. Fortfarande är gården i uppstart när det gäller odling och generar inte ett större överskott utöver självförsörjningen. Målet är såklart att öka andelen odlingsyta och förbättra jordmånen till den grad att fler människor kan få ta del av ett blivande överskott.

Ett annat mål är att Ektorp ska bli ett andelsjordbruk där en grupp människor vill stödja Ektorp-impulsen både praktiskt och ekonomiskt. Sen delar gården med sig av det som går att dela med sig av. Det kan vara grönsaker, det kan vara samvaro med djuren och platsen, det kan vara kunskap.

Demeter-certifikatet är ett mycket omfattande certifikat och en garant för konsumenten. Men för en så liten gård som Ektorp är det ekonomiskt inte försvarbar. Dessutom är gården fullständigt transparant och bygger på att människor kan ha möjlighet att förbinda sig med platsen och på det sättet vet man vad man får.

Biologiskt dynamisk lantbruk

…..är lika mycket en metod som ett forskningsområde och med det under ständig utveckling.

Den utgår från en kurs Rudolf Steiner gav 1924 och måste sättas i dess kontext.

Idag vill människor gärna har snabba svar. Det ska va kort och konkret. Helst vill man få ett svar med ett klick.

Så funkar det inte med varken Antroposofi eller det biodynamiska lantbruket. Inte heller för de flesta områden i världen för den delen heller. Det har blivit en kunskapskultur där man å ena sidan kan nörda ner sig och få en enorm detaljkunskap och å andra sidan tror att man med en kurs eller några klipp på en videokanal lär sig det man behöver.

Kunskap behöver såväl färdigheter som tid. Gedigen kunskap är just gedigen. Den bild jag ger om biodynamiskt lantbruk är såväl en produkt av mina erfarenheter som ett ständigt processande och lärande. Förhoppningsvis blir den här texten till en levande sådan som ständigt kommer att förändras och uppdateras.

Biodynamiskt lantbruk som läkande kraft

En tes.

Att definiera hälsa är inte lätt. Det finns många försök.

Ett sätt är att beskriva hälsa som en organism i balans vilket kan anses som en enkel och lättförståelig princip.

Tänker vi oss människan så kan vi se hur den hela tiden måste upprätthålla denna balans över tid för att den ska vara frisk. I våra kroppar pågår ett ständigt processande mellan nedbrytande och uppbyggande processer.

Fungera samma synsätt även i andra levande sammanhang?

Ett av de viktigaste kraven inom det biodynamiska lantbruket är att gården ska ses som en organism. Det betyder att den i princip ska kunna klara sig utan allt för mycket införsel av tex gödsel, foder mm. I praktiken menas det att gården ska vara både ekonomisk i sin egentliga betydelse och stå i ett sammanhang. Man kan inte ha fler djur på en gård än det finns foder till. Man kan inte odla mer än jorden förmår ur sin egen kraft.

Gården är i stort sett en sluten organism.

För att det ska fungera måste gården vara i balans. Man kan inte bara sträva efter högsta möjliga avkastning och år efter år sälja av mer än gården själv kan generera. Bonden måste hela tiden se till att balansen upprätthålls. Det biodynamiska har funnits nu i nästan 100 år. Den finns i princip över hela jorden. Det finns forskningsinstitut på både högsta och lägsta nivå i hela världen. Tyskland har en egen professur och ett eget lärosäte för biodynamiskt lantbruk. Så nog finns det gedigen forskning och samlad erfarenhet att luta sig mot.

Men ändå står varje bonde ensam för att hitta det bästa för just sin gård. Inom det biodynamiska är ingen gård lik den andra även om alla drivs efter samma grundprinciper.

Här har vi likheten med alla levande organismer. Varje organism följer den lagbundenhet den måste följa men sen kan det bli mer och mer individuellt ju högre i utvecklingen den går..

Detsamma gäller allt levande. Det nedbrytande tar så småningom över för individen men inte inom sitt sammanhang. Då är det i princip oändligt. En ek kan ha en livslängd på tusen år. Sen kan det ta lika lång tid att bryta ner den innan den är tillbaka på ruta ett. Under denna långa resa har den gett liv till tusentals andra organismer. Och så växer det en ny ek ur mullen. Kretsen är sluten.

En bonde som kultiverar sin gård skapar en balans mellan de uppbyggande och nerbrytande processerna. Det ger inte den bästa kortsiktiga avkastningen men det mest hållbara.

Tyvärr är det mer undantag än regel i vårt moderna jordbruk. Tendensen är stigande hur grönt vi än vill måla det.

Det industriella jordbruket har fullständigt tagit över i jakten på billiga livsmedel och vinstmaximering. Men som så ofta är det skenet som bedrar.

Billigt är oftast ganska dyrt för allt har sitt pris och vi har blivit mycket skickliga på att hela tiden låta någon annan betala notan. Någon medmänniska långt bort från vårt synfält, miljön men även de som är det värdefullaste och mest kära vi har, våra barn.

Hållbarhet har blivit ett slagord men sällan ser vi till att den bli verklighet. För det skulle vi behöva lära oss att se sammanhang. Stora sammanhang vi ofta inte kan förstå så som klimatet, ekosystem m.m. ska vi då helst inte röra då vi verkligen inte vet vad vi gör. Vi kan ju prova oss fram på mindre områden där vi kan se konsekvenserna av våra handlingar.

Så har man gjort i tusentals år inom jordbruket. Länge då på liv och död. Man fick lära sig den hårda vägen och inte allt man gjorde då var lyckat det heller. Men att skylla hunger, nöd och död på ett dåligt fungerande lantbruk är att göra det lite för lätt för sig. Lantbruk var alltid kopplat till ägandet av jord och med det även till de rådande sociala förhållandena. Allt för ofta och allt för länge har bonden även varit undersåte. Han fick istället för att tjäna jorden han levde på tjäna någon annan. Och inte sällan revs han upp från sin jord, sitt sammanhang.

Även idag finns liknande strukturer fast i en mycket snällare förpackning.

Jordägandet har blivit en social fråga när färre och färre människor äger och med det bestämmer över mer och mer jord. Allt oftare är det en bonde som genom sitt storskaliga lantbruk bestämmer över ett helt landskap.  

Bankerna med sina avkastningskrav reglerar det mesta inom jord och skogsbruk idag där det levande som ska vara förutsättning för vår egen existens knappt ägnas en tanke.

En gård som mer eller mindre fungerar som en sluten organismen så som det biodynamiska lantbruket eftersträvar är förstås mindre känslig för dessa inflytande. Men tyvärr har även det blivit svårare och svårare. Genom en allt högre grad av mekanisering, jord som ett investeringsobjekt, regler och förordningar som styr allt för mycket av bondens arbete är nästan alla utlämnade till dessa krafter som har visat sig mer och mer ohållbara.

Vad är då det läkande i sammanhanget?

Balansen.

Egentligen ett konsekvent ekonomiskt tänk men nu kopplat till det levande. Vi måste helt enkelt lära oss på nytt. Vi måste lämna tunnelseendet bakom oss. Se sammanhang, växelverkan och hållbarheten.

Det biodynamiska ger de bästa av förutsättningar för det då den inte enbart ser jordbruket som en isolerad företeelse och istället ställer den i sammanhang både upp i det stora och in i det minsta. Både i rum och i tid.

När vi kan frigöra oss från att tänka i olika ideologier och i stället beger oss ut på den långa vandring där ett forskande, undersökande, frågande och iakttagande öga nyfiken strävar efter objektivitet så hamnar man ganska snabbt i en situation där vi inte kan förbise oss själva. Plötsligen blir jordbrukandet också till en skolningsväg. Den inre omställningen kan börja!